När saker och ting känns jobbiga och man bara inte orkar mer. När man bara vill gråta för att man stressar och känner att "jag måste hinna detta" och "jag måste klara detta nu". När man inte vet vart man ska ta vägen riktigt. 
Vi har alla de stunderna ibland. Det kan ju knappast vara bara jag?
 
Jag har alltid varit en lättstressad person, och det vet jag om och jag försöker verkligen. Men det är inte alltid man klarar det när man har en miljon grejer på gång samtidigt, ett tusen böcker att läsa varje vecka och massa KUL saker man vill göra, som fika med finaste vännerna eller bara kunna ta sig tid att ha en helkväll med serier eller film med killen utan att behöva oroa sig över massa annat. 
 
Men det är då man omger sig med sin fantastiska familj, ringer sin underbara pojkvän och blir tröstad och försöker tänka att allt löser sig och att "Jävlarnanamma, visst fan ska jag klara detta!". 
 
Så nu säger jag så:
Hey världen! Jag är grym och du kan fresta på mitt tålamod hur mycket du vill för jävlar vad jag ska äga allt jag tar mig för! 
 
Och ett tack till alla underbara människor i min närhet som betyder allt för mig! <3

Kommentera

Publiceras ej