Igår så var det bestämt sen länge att jag och några av mina fantastiska vänner skulle ses inne i Göteborg och fika lite och bara prata ikapp allt vi missat sen vi sågs sist (och eftersom det tyvärr var nyårsafton sist vi sågs så var det ju en hel del att prata om). Jag ska säga att jag såg fram emot den här dagen länge länge, för jag visste liksom att den skulle leva upp till mina höga förväntningar. Och om den gjorde!
Efter att alla möts upp på tåg/Centralstationen/Brunnsparken så kom vi överens om att ta spårvagnen ut till Slottskogen eftersom det började spricka upp lite efter att det varit molnigt och småkallt hela morgonen. I Slottskogen var det strålande solsken, massvis av barnfamiljer och såklart en massa djur som vi "gamla djurvårdare" var tvunga att kika på! Mitt uppe i allt skulle vi naturligtvis äta något, så för de flesta av oss blev det korv och mos, även om det för vissa var lite oplanerat eftersom jag råkade få dubbla portioner (snacka om missförstånd mellan mig och han i kiosken...) och med tanke på hur krånglig betalningen med kort var så ville jag helst inte ens tänka på hur svårt det skulle vara att få pengarna tillbaka... Så jag delade snällt med mig av mina dubbla portioner så alla fick mat! Mätta och nöjda så fortsatte vi kika på djur, klappade getter och får på Barnens Zoo (och ja, vi var de enda över 10 som inte var där i vuxens sällskap och var över 1.50 höga) och avslutade Slottskogsbesöket med att klättra upp i en björk där vi satt och pratade och skrattade i en hel timme! 
 
Och det är specifikt den timmen som för alltid kommer att ha etsat sig fast i min hjärna. För när jag tänker tillbaka på den timmen så inser jag hur värdefulla mina vänner är, hur mycket de betyder för mig och precis hur mycket jag saknar dem när vi inte kan träffas. Hur mycket de kan få mig att skratta, alla minnen vi delar och alla nya minnen vi skapar och framför allt hur himla älskad jag känner mig med dem. Hur länge vi än är ifrån varandra så vet jag att när vi ses så kommer den dagen att bli brutalt underbar och fantastiskt rolig och en dag att minnas för livet. 
En kvinna stannade och frågade om hon skulle ta kort på oss, för hon visste att sådana stunder är värda att minnas.
 
Och vi alla visste att hon hade rätt, så självklart ville vi ha en bild på oss i trädet! Varje gång jag ser den här bilden så kommer jag att minnas den stunden, alla skratt, alla skämt och alla dråpligheter som hände den dagen. Men framför allt så kommer jag att påminnas om hur fruktansvärt mycket jag älskar mina vänner och att jag måste kämpa för att få ha kvar dem i mitt liv, för utan dem så hade mitt liv varit väldigt tomt. 
 

Kommentera

Publiceras ej