Igår hade vi släktkalas för min lillebror som fyller hela 18 år imorgon!
Jag kan liksom inte riktigt fatta att min lilla bebibror ska bli 18, han är ju nästan vuxen. Snart ska han väl flytta hemifrån och gifta sig också... Nej men allvarligt, jag har så svårt för att inse att han är så stor nu! Det är samma sak med mina kusiner, som jag insåg igår att de också håller på att bli stora! Jag är liksom fast i att de är mina små söta kusiner och så inser man att "jäklar, han är ju tonåring!". Känner mig gammal...
Så nu ska min söta lilla bror bli stor.
Lillkillen jag lekt med lego med. Som jag blivit vansinnig på när han gjort sönder mina Barbie-dockor. Han jag lurade av en bulle när vi var små. Som igår kom in till mig och bad om klädråd. Min lilla bror som alltid hängde efter mig till mina kompisar. Som utan diskussion ville ha lego-berget och blev förbannad när han inte fick det. Vi har lekt och badat ihop på otaliga semestrar och sommarlov. Och nu ska han gå och bli vuxen. 
 
Älskade lilla bror, glöm aldrig bort att jag älskar dig och alltid finns här! Stort grattis på din 18-årsdag (i förskott) och du ska veta att jag är och alltid kommer att vara otroligt stolt över dig!
 
 
 
 
 
Ibland kommer den där känslan, den där härliga bubblande och pirrande lyckan. Och anledningen är att jag kan känna mig så himla, oerhört och fantastiskt lycklig över mitt liv och de val jag gjort. Men framför allt över de som finns i mitt liv!
Jag är så tacksam för att jag äntligen har hittat en utbildning som jag känner ända in i hjärtat att det är rätt, och därtill träffat några helt fantastiska människor som jag ser fram emot att tillbringa tre år tilsammans med! 
På tal om fantastiska människor så råkar jag ju också ha blivit född in i en galet härlig familj som alltid uppmuntrat mig att vara mig själv, göra det jag vill och alltid stöttar mig. 
Sen så får jag ju inte glömma min fantastiska pojkvän som också alltid finns där, stöttar och säger att jag är bäst och kan klara vad jag vill. Så glad att jag har en så härlig livskamrat vid min sida!
Alla superfina vänner som finns vid min sida får jag ju inte heller glömma! Alla ni underbara människor som får mig att skratta och som från början visat att jag är bra nog och som fått min självkänsla att stiga i höjden, jag är så tacksam att ni finns i mitt liv! I wouldn´t be the same without you!
 
Sen är det också en sådan enkel sak som att vi har haft en helt underbar höst med fint väder, vackra färger och allmänt super! Jag har två katter hemma i skogen som kan stoppa alla ledsna tankar och som oavsett vad kan få mig att skratta åt deras söta nunor och galna upptåg!
Allt och inget känns helt enklet helt galet, sjukt fantastiskt just nu!
Märker att skolan (och hösten) är igång på riktigt nu! Var på min första pluggträff igår och det var så skönt att få ventilera alla tankar och få hjälp med saker jag inte kunde komma på själv! Så nu är jag och mina pluggvänner, förhoppningsvis, redo inför vårat första examinerande seminarium på måndag! Åh jag är så nervös... Men som Emelie sa "Tänk som jag, du får lära sig saker, kanske förstå något du inte förstått och höra vad de andra tycker. Och det är ju inte på så stort allvar egentligen!". 
Jag har även börjat att renskriva mina anteckningar från lektionerna så jag är på god väg till att bli en duktig student!