Idag var jag och världens underbaraste Maja på Universeum! Åh vad det var roligt! Vi åkte den snea hissen och kikade på alla hajar och fiskar i akvarierna och kollade fåglar i Vattnets väg genom Sverige, såg läbbiga ormar och spindlar (även om just den läskiga spindel vi ville se inte visade sig...)(Svarta Änkan var det som vi ville se förresten) och störde oss på alla små skolbarn som tydligen bestämt att de skulle ha klassresa idag. Inte bara en eller två klasser heller utan kanske sex eller sju klasser! 
Hur som helst, naturligtvis så var vi ju inne i Regnskogen också! Hälsade på aporna (så söta så man bara dör!) och de röda ibisarna och kikade lite smått på pirayor. En räddningsaktion av en stor fjäril hann vi med också! Den satt så dumt i trappan så vi flyttade den lite snällt med en liten gren som låg på marken. Strax efteråt kom en skolklass och drösade ner för trappan helt oförsiktigt, så det var skönt att vi redan flyttat på fjärilen!
Vi tog oss en tur upp på taket och tittade på dinosaurieutställningen också, men där gick det snabbt för det var så  kallt ute! Sen kollade vi in de andra utställningarna, men där hade nog skolklasserna roligare än vi! Fast vi mätte oss med laser och vägde oss på olika planeter, tror jag vägde 28 kg på Venus! Kanske ska flytta dit?? 
 
När vi gått igenom shopen så tog vi en fika, så trevligt så! Sen blev det en riktigt snabbis i Nordstan innan det var dags för Majan att åka hem till Trollhättan och jag hem till mig!
 
 
 
 
För att anspela på mitt tidigare inlägg om bussar så kan jag även meddela att jag INTE är särskilt förtjust i bussersättning heller.
Fick veta att mitt tåg till Åmål är inställt (elfel eller något) (andra gången på mindre än en vecka) (hände samma sak i måndags nämligen fast åt andra hållet) så nu sitter jag på en jäkla ersättningsbuss som jag nu av erfarenhet vet kommer ta drygt 2 timmar. Känns väldigt roligt, inte! Speciellt som chauffören inte verkar ha koll på vilka stationer bussen ska in till eller hur han hittar dit. Detta blir nog heeeelt underbart...
Sitter på bussen och kommer att tänka på hur svårt det är med bussåkande. Inte grejen med att hålla koll på busskort och Västtrafiks ständigt ökade priser, men hur man ska vara.
Just nu sitter jag på ett sådant där säte där det är fyra platser mitt emot varandra, den absolut svåraste placeringen i hela jäkla bussen. För var tittar man? Den naturliga är ju att titta framåt, men nu sitter det en kille där (eller vem det nu kan vara av alla främlingar) och jag kan ju inte råstirra på honom hela vägen in till Göteborg! Titta ut genom fönstret hela vägen är ju ett alternativ, om man vill få nackspärr innan Svingeln...
Man kan flacka med blicken och titta lite överallt, fast då verkar man ju aningen förvirrad. Nej, jag valde att skriva här jag, för fippla med sin smartphone känns ju ändå som en rätt normal syssla i dagens samhälle.
Om näsan bara kunde sluta rinna så kunde jag ha varit en nästan normal mitt-emot-åkande resenär. Så jag hade lika gärna kunnat råstirra på den stackars pojken, för normal, det blir jag nog aldrig ändå!