Dagens utmaning från Kristina är Nära, och när jag tänker nära så ser jag min familj, vänner och alla nära och kära. Men av allt detta fantastiska så måste jag ju välja en sak att visa kände jag. Så jag kikade igenom gamla bilder och hittade en som min pappa tagit på mig och min bror när vi var i Thailand i januari 2008.
 
 
Min lilla bror är tre år, tre månader och tre dygn yngre än mig (det heliga tretalet där också!). Självklart har vi bråkat en hel del som barn (och gör det fortfarande, bara inte lika brutalt eller lika ofta) och vi tycker olika om väldigt mycket här i livet (som kläder till exempel) men jag älskar honom. Jag vet ju att han älskar mig också, även om han kanske inte säger det så ofta. Det bästa jag visste när jag kom hem från skolan när jag bodde på internat var lördags- och söndagsmorgnarna när han kom insmygande och la sig i sängen så vi kunde prata om allt och inget. Han frågar mig om råd i olika saker och jag frågar honom, för även om vi båda anser oss vara allvetande så behöver vi fråga ibland. För trots att det tar emot att säga det, vissa saker är han helt enkelt bättre på. Teknik till exempel. 
Men även om vi är oense om himla mycket är han den som kommer att finnas där, i stort och smått, i regn och solsken. Och när jag en dag får barn så vet jag att av alla jag känner så är han den som kommer hålla den lilla bebisen i famnen och se mest salig ut av alla. 

Kommentera

Publiceras ej