Sitter på bussen och kommer att tänka på hur svårt det är med bussåkande. Inte grejen med att hålla koll på busskort och Västtrafiks ständigt ökade priser, men hur man ska vara.
Just nu sitter jag på ett sådant där säte där det är fyra platser mitt emot varandra, den absolut svåraste placeringen i hela jäkla bussen. För var tittar man? Den naturliga är ju att titta framåt, men nu sitter det en kille där (eller vem det nu kan vara av alla främlingar) och jag kan ju inte råstirra på honom hela vägen in till Göteborg! Titta ut genom fönstret hela vägen är ju ett alternativ, om man vill få nackspärr innan Svingeln...
Man kan flacka med blicken och titta lite överallt, fast då verkar man ju aningen förvirrad. Nej, jag valde att skriva här jag, för fippla med sin smartphone känns ju ändå som en rätt normal syssla i dagens samhälle.
Om näsan bara kunde sluta rinna så kunde jag ha varit en nästan normal mitt-emot-åkande resenär. Så jag hade lika gärna kunnat råstirra på den stackars pojken, för normal, det blir jag nog aldrig ändå!

Kommentera

Publiceras ej